Mentorn Niklas

Tjenixen!
Tänkte dela med mig av lite awkward moments med min lärare och mentorn Niklas. Vissa saker gillar jag förvisso eftersom jag tycker han är söt.

Det första jag upplevde med honom var en fredageftermiddag närbjag skulle åka skolbussen hem och medan jag står och väntar på bussen ser jag honom gå ner bakom skolans gympasal - inget märkvärdigt. Men sen nör bussen kommer bara en kort stund efteråt så ser jag honom komma tillbaka upp och gå emot mig. När jag väl klivit på bussen så hade han inte hunnit fram till mig, men han var spårlöst försvunnen när jag tittade ut genom fönstret på bussen, lite skumt..

Den andra gången var i matsalen. Jag står i matkön och har precis tagit mat när han tyst som en mus smyger upp bakom mig och lägger händerna på mina axlar, och jag blev skrämd! Sen när jag bara vände mig om en snabbis för att ta bestick så försvann han igen, han var borta när jag tittade på den plats han hade stått på.

En annan gång så tittade han på mig och log mot mig när jag gick förbi hans bord på lunchen?!

Den fjärde gången var i tisdags när vi var i simhallen för att göra simtestet. Då log han ganska mycket åt mig, rätt trevligt och jag bryr mig väl egentligen inte, han är ju ändå söt ;)

Den sista gången hittills var igår. Han hade åkt med oss tjejer till Ungdom 142 men jag ville inte gå in med de andra. Så jag fick sitta kvar med Niklas utanför rummet. Dit hade jag i alla fall med mig två ihopvikta papper och så frågade han mig "Vad är det där för papper?". När jag inte svarade så frågade han istället "Får jag se?" och då lämnade jag fram papprena till honom och han läste på de båda papprena (det ena var engelskläxan och det andra var en låttext som jag hade skrivit på morgonen då jag hade tråkigt). Efter att han hade läst båda papprena så frågade han mig "Är det din favoritsång?". Jag svarade med att rycka på axlarna (som ni kanske märker pratar jag inget med honom, har väldigt svårt för det..) men då ställde han den frågan som fick hela situationen att kännas pinsam. Han frågade "Ville du att jag skulle ha den här?" och jag hade ju inte tänkt det från början, men och andra sidan kunde han ju få ta den om han ville ha den, så jag ryckte på axlarna igen och då svarade han med "Men då behåller jag den".

Nu kanske ni tänker "Vadå, det är väl inget märkvärdigt?!" men det är det, för det var inte en lättext vilken som, det är värsta kärlekssången om en person som saknar en annan person..
Här har jag delat med mig av en länk så att ni kan läsa låttexten och så kanske ni därav förstår varför jag tycker att det känns så pinsamt: http://www.azlyrics.com/lyrics/onedirection/halfaheart.html